NÄR SKALL DU FÖRSTÅ?
Du måste våga tro, våga se vad vi kan få.
För du måste förstå, att kärleken är vår att nå.
Men jag vill fortfarande tro, att vi kan hitta hem.
När skall du förstå? Att jag vill börja om igen?
Vi gick genom sorger, vi delade varje år.
Men nu känns det som om tiden inte längre är vår.
Inget är förlorat, om vi bara ser allting klart.
För du vet väl ändå, att vi har något underbart?
När skall du förstå, att jag alltid står kvar?
När skall du inse, att jag är den du har?
Alla tårar som faller, dom ropar på mig.
När skall du förstå, att jag alltid är här för dig?
Du behöver inte dölja, vad som tynger ditt bröst.
När skall du förstå att jag vill vara din tröst.
Jag ser hur du tvekar, fast du står här hos mig.
När skall du förstå att jag aldrig lämnar dig?
Jag ser hur du tvekar, och jag undrar vad du ser?
Är allt bara en dröm, eller kan vi vara något mer?
Du ser inte smärtan, som jag bär varje dag.
När du alltid vänder bort, och aldrig ser vad vi har.
Vi gick inte samma väg, men ändå är vi två.
Jag ser du tänker, och vet inte vad du vill nå.
Varje gång du vänder bort, så förlorar jag en del.
Och jag undrar varje natt, vad det är som står på spel.
När skall du förstå, att jag alltid står kvar?
När skall du inse, att jag är den du har?
Alla tårar som faller, dom ropar på mig.
När skall du förstå, att jag alltid är här för dig?
Du behöver inte dölja, vad som tynger ditt bröst.
När skall du förstå att jag vill vara din tröst.
Jag ser hur du tvekar, fast du står här hos mig.
När skall du förstå att jag aldrig lämnar dig?
Vi går genom tystheten, där orden tappat kraft.
Din blick är som en dimma, och tiden rinner snabbt.
Jag sträcker ut min hand, men du drar dig undan igen.
Som om du är rädd för allt vi kunnat bli min vän.
Du har byggt upp en mur, som ingen längre når.
Men jag stannar kvar, för jag tror på våra spår.
Jag vill bara att du ser, att vi är starka nog.
Att hålla ut, att tro på oss, och att hitta vårt mod.
När skall du förstå, att jag alltid står kvar?
När skall du inse, att jag är den du har?
Alla tårar som faller, dom ropar på mig.
När skall du förstå, att jag alltid är här för dig?
Du behöver inte dölja, vad som tynger ditt bröst.
När skall du förstå att jag vill vara din tröst.
Jag ser hur du tvekar, fast du står här hos mig.
När skall du förstå att jag aldrig lämnar dig?