farväl…
Solen sänker sig bakom bergen.
Vi står här på livets väg.
Ett farväl i skymningens färger.
En sista blick, ett sista steg.
Ditt ljus, din värme, och sken.
Din hand mot min kind så len.
Blickar mot havet, ger mig hopp.
Saknadens vågor slår mot min kropp.
Så farväl, min kära vän.
Vår vänskap har nått sitt slut.
Inget skulle stoppa den.
Nu kan inget bli som förut.
Vi delade drömmar, vi skratta och grät.
När jag gjorde nått dumt du mig förlät.
Dom säger att det kommer ordna sig.
Men jag kommer alltid att sakna dig.
Vid din sida ville jag gå.
Och tillsammans livet förstå.
Så nu tar jag mitt farväl.
Genom tårar och brusten själ.
Vi delade sorger, vi delade skratt.
Orkade igenom varje natt.
Tiden går framåt men minnen blir kvar.
Varje stund, varje plats där vi var.
Så farväl, min kära vän.
Vår vänskap har nått sitt slut.
Inget skulle stoppa den.
Nu kan inget bli som förut.
Vi delade drömmar, vi skratta och grät.
När jag gjorde nått dumt du mig förlät.
Dom säger att det kommer ordna sig.
Men jag kommer alltid att sakna dig.
Förlorade dig, smärtan den gror.
Minnen finns kvar, saknaden är stor.
Ingen sa nått om slutet var nära.
Men jag får gå vidare utan dig min kära.
Så farväl, min kära vän.
Vår vänskap har nått sitt slut.
Inget skulle stoppa den.
Nu kan inget bli som förut.
Vi delade drömmar, vi skratta och grät.
När jag gjorde nått dumt du mig förlät.
Dom säger att det kommer ordna sig.
Men jag kommer alltid att sakna dig.